Jag är singel nu. Alltså på riktigt. Jag och min tjej gjorde slut rent, eh, ceremoniellt, för flera månader sedan och sedan dess har det förstås varit allt annat än över. Det var först för någon vecka eller två sedan som vi faktiskt började leva upp till "Relationship Status: Single". Något hände för två veckor sedan som liksom markerade ett definitivt slut på vår relation på det sättet.
Och det känns ju både befriande (det må låta som en klyscha, men ja, befriande!) och sorgligt och det är en sorg som genom kontemplation nog kan växa till en skrämmande storlek. Därför är det nog bäst att tänka framåt. Men jag påminns ändå lätt av singellivets ständigt närvarande tomhet, som jag nog måste kämpa för att hålla borta då jag är ensam med bara mina tankar.
Min favoritförfattare för tillfället, John Ajvide Lindqvist (of Låt den Rätte Komma In-fame) skriver detta:
"Att vara ensam är att vara ett par seende ögon, hörande öron, att registrera. En mätare. Ingenting. Att älska är att stå i relation, att veta: det finns en annan. Och livet vidgas, får någonting liknande mening."
Och visst är det så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Vad fint. Hanna
Skicka en kommentar