Konsertrecension: Säkert! på Peace & Love

Säkert!
lördag, 19:15
Betyg: 4

Annika Norlins röst är borta, nästan helt och hållet. I mellansnacken får hon bara fram konturer av ord, man får spetsa örat och ta till vara på de kluster av konsonanter man kommer åt. Med sången är det bättre; Norlin har ju aldrig riktigt låtit rösten spännas i alltför höga bågar och de lågmäldaste låtarna fungerar därför också bäst ikväll. Hon ska ha kudos för att hon kör på där många artister hade ställt in och åkt hem.

Med ett supertight band kommer man också långt. De spelar så rent och fint att övergången från CD-musiken som spelas innan konserten till livedito inte ens märks först. Eftersom jag sitter så bandet skyls av publiken tror jag att först det är studioversionen av "Jag grät mig till sömns efter alla dar" som spelas från CD. "Precis som på skiva!" är en uttjatad kvalitetsmarkör men likväl giltig, i synnerhet i ett musikklimat som det rådande, där artistens framgång i stor utsträckning hänger på liveframträdanden.

Det är en fin shuffling av de två Säkert!-albumen vi bjuds på, tillsammans med avstickare som hennes skickliga tonsättning av Sonja Åkessons "Åkej". Och även om de lugnare låtarna som sagt mest är de som låter bäst just ikväll, ilar det till som allra mest i jämställdistsmockan "Allt som är ditt". Det känns viktigt, rätt och vackert att Annika Norlin bränner bort det sista av sin röst i ljuvlig affekt: "Dom jävlarna ska skjutas!". Mer kan jag nog inte begära av en svensk artist i dag. Hon är en av, om inte den allra främsta vi har.

Publicerad i Östersunds-Posten 2 juli.